Detektivarbete i siktet

Dag 36 #Blogg100

Magen bättre, på jobb idag.

Screeningen av tvåornas rättskrivning och läsförståelse är klar i Winellska skolan. Allt är rättat och statistiken sammanställd. Så skönt! Ibland det ta rätt länge innan allt är klart, p.g.a. elever som reser, insjuknar o.s.v. I år har screeningen förlöpt ovanligt smidigt.

Nu är det dags för uppföljning av alla resultat som kan tyda på svårigheter. Jag har redan samtalat med klasslärarna och hört deras syn på elevernas resultat. Nu ska jag lyssna på eleverna :). Många har en rätt god uppfattning om vad de har för svårigheter, men sen finns det ju också de som inte har en aning. Diskussionerna blir därför rätt olika.

Efter vår diskussion jobbar eleverna och jag med uppgifter som kartlägger språklig medvetenhet. Medan vi gör det kan jag lyssna på elevernas tal, ordförråd och andra faktorer som kan ha påverkat resultaten. Sen går jag vidare utgående från det och gör en mer noggrann kartläggning av svårigheterna, om det behövs.

Jag brukar jämföra mitt arbete med detektivens, för att eleverna skall förstå varför vi gör en massa konstiga uppgifter tillsammans. Jag brukar rita många x på min whiteboard och förklara att dom representerar olika faktorer som påverkar läsförståelse och rättskrivning. Sen går vi igenom alla faktorer tillsammans och försöker hitta den eller de x-faktorer som vi behöver arbeta vidare med eller stöda. 

Det gäller det att vända på varje sten så att eleven får rätt stöd. Bilden är från Kåseberga, Skåne.

För min del innebär detektivarbetet att det går en hel del tid åt till reflektion kring elevens resultat. Då använder jag mig ofta av min referenslitteratur och försöker även ibland kolla om det finns några nya vetenskapliga rapporter kring det jag funderar på. Ofta konsulterar jag också andra sakkunniga i kollegiet, så som skolpsykologen, - hälsovårdaren eller -kuratorn. Det här är nog ett av de mest intressanta skedena i mitt arbete. Så nu ser jag fram emot lite detektivarbete :)

Lättare vara frisk!

Dag 35 #Blogg 100

Magsjuk idag. Blir en kort blogg.

Ett elände att vara sjuk, speciellt en dag som denna. Jag skulle först till Friggesby skola några timmar och sen till Winellska skolan. Bara det innebär att fler samtal skall ringas. Sen hade jag även möten med vårdnadshavare, lärare, skolpsykolog och speciallärare inbokat. Allt det skulle också avbokas.

Då börjar mobilen krångla. Undrar om jag bytt tidszon?! Det hade ju varit skönt, fast kanske inte just idag.

Mina meddelande som jag skickat har jag inte fått svar på och fler verkar ha mobilen avstängd. Inte så lätt att sitta och ringa alla berörda, då man är magsjuk. Det är minsann jobbigare att vara sjuk än att vara frisk!

En bild som ger mig ro en dag som denna . Fiskebod på Kumlinge, Åland, där vi tillbringar ett par veckor varje sommar.

Läsförståelse i Karuby

Dag 34 #blogg100

Idag har jag varit i Karuby skola. Där träffade jag bl.a. eleverna i årskurs två. Jag kartlade deras läsförståelse, vilket vi gör regelbundet varje år. Det är alltid lika intressant att sitta och titta på allt som händer medan eleverna jobbar på, med instruktioner och läsning tar kartläggningen nästan 45 minuter. Under de 45 minuterna lär jag mig en hel del om eleverna.

Veckan innan sportlovet kartlade jag samma elevers rättskrivning och då hann vi spela Hänga gubbe efteråt. Så idag fick jag naturligtvis frågan om vi kan spela Hänga gubbe igen. Tyvärr så vi hann inte med något spel idag. Det kändes riktigt tråkigt. Tur ändå, så lovade en av lärarna mig att hon skall spela Hänga gubbe med eleverna :)

Jag brukar rätta liknande kartläggningar genast efter att de slutförts. Det är rätt vanligt att någon elev behöver komplettera resultatet med några följdfrågor. Så jag är vanligtvis rätt osocial genast efter kartläggningen. Totalt koncentrerad på att kontrollera att inga missförstånd skett. Idag behövdes ingen komplettering.

Hem och Skolas Läsdagbok för En kvart om dagen

På bordet i Karubys personalrum låg Hem och Skolas material En kvart om dagen. Det behövs! Min upplevelse är att det tyvärr är allt för många barn som inte får gemensamma läsupplevelser med sina föräldrar. En kvart om dagen gör mycket för barnets intresse för läsning, men även för språket, förståelsen och ordförrådet. Det är oftast lätt att identifiera vilka elever som har föräldrar som läser och pratar mycket med dem. Så pass stor betydelse har de gemensamma stunderna för barnets språk. Det mest värdefulla är ändå, den relation som man bygger till sitt barn under dessa stunder. Just där, just då, för framtiden. Så värdefullt :)

Kolmiportainen tuki/Trestegsstödet

Dag 33 #Blogg100  ja tällä kertaa myös suomeksi

God morgon! Vad gör speciallärare på sportlovet? Det varierar säkert, men jag som jobbat som kelpo-koordinator i flera år samlar på ord kring trestegsstödet. Bra att ha med nu, då jag går på jobb :)

Ord kring trestegsstödet, gjort med Wordle.

Hyvää huomenta! Mitähän erityisopettaja tekee hiihtolomalla? Vaihtelee varmasti, mutta minä olen työskennellyt kelpo-koordinaattorina monta vuotta ja siksi keräilin sanoja kolmiportaisesta tuesta. Hyvä pitää mukana nyt, kun työt taas alkaa :)

Kolmiportaisen tuen sanasto, käytin Wordle.

Hyvää päivänjatkoa! God fortsättning på dagen!

Glada möten och skratt!

Dag 32 #Blogg100

Sportlovet är slut. I morgon återgår vi till vardagen, med alla dess rutiner. Skönt, tycker vissa. Andra hade gärna fortsatt sin ledighet. Själv känner jag mig rätt utvilad och redo för vår tredje och sista termin.

Detta sportlov har vi haft bra väder. Det har gått bra att skida, åka skridsko eller utförsåkning och göra allt annat som hör vintern till. Det finns alla förutsättningar för att vi skall ha rätt lugna elever i skolan på måndag. Trötta kanske, men av rätt orsak. Frisk luft.

Sportlovet avslutas med en vintrig bild från Gamla stan i Ekenäs. Vi hade fantastiskt väder idag.

De år då vädret varit ostadigt och de flesta stannat inomhus hela sportlovet kan den första skoldagen efter lovet bli rätt stökig. Plötsligt skall all energi ut på en gång! Pust! Det kan vara en rätt tung dag, för alla.

Det slipper vi kanske ändå i morgon. Tänk morgondagen; alla återseenden av vänner, klasskamrater och kolleger. Tänk, så många glada möten! I morgon får vi nog höra många skratt :)

Den ska va´ rätt på många sätt!

Dag 31 #Blogg100

Jag har länge tänkt blogga om tystläsningsboken/bänkboken. Nu hade jag ändå nästan glömt bort det, tills jag igår noterade Hanna Jennebos examensarbete; Sch, bänkboken talar, på Twitter. Det finns rätt mycket att blogga om gällande bänkboken, så jag försöker begränsa mig. Jag kan blogga mer om bänkboken en annan gång.

I de flesta klasser, speciellt i de lägre årskurserna, har eleverna en bänkbok som de läser i då och då, tyst för sig själva. Ibland läser hela klassen samtidigt, men ofta fungerar bänkboken även som sysselsättning för de elever som är snabbt klara med uppgifterna.

Under mina år speciallärare har jag besökt många klasser för observation, ofta av något specifikt. Då och då händer det att läraren ber eleverna ta fram sin bänkbok och läsa i den medan jag är med i klassen. Då är det rätt vanligt att jag noterar att de svaga läsarna har en bok som är allt för avancerad. Dessa elever sitter ofta endast och bläddrar i sin bok, fram och tillbaka. Fördriver tiden.

De svaga läsarna behöver vanligtvis hjälp med att hitta en intressant bok eller talbok på rätt nivå. Tyvärr ser jag ändå allt för ofta, att dessa elever inte fått den hjälp dom behöver. Vad är då syftet med deras bänkbok? Deras läsning förbättras inte och deras intresse för läsning ökar inte heller. De sitter tysta och väntar på att klockan skall ringa ut på rast. Är det syftet? Att eleverna är tysta? Jag tror inte det, för de flesta lärare vill väl med bänkboken. Ofta har man ändå som lärare så mycket att hålla i minnet, att man lätt glömmer eller inte hinner stöda dom svaga läsarna i deras bokval.

En Lätt att Läsa bok, så som Spöket i skolan, kan kännas rätt på många sätt.

Här tror jag att många lärare kan bli bättre på att utnyttja resurser vi har i skolan; speciallärare och skolbibliotekarie. Vi kommer gärna båda två och hjälper till, vi kan bidra med olika kompetenser. Vi hjälper mer än gärna de elever som har svårt att hitta en intressant bok, på rätt nivå. En bok som känns rätt på alla sätt; intressant och lättläst, inte för barnslig. Det enda som förutsätts är planering, så vi kan finnas till hands i biblioteket då ni är i farten och väljer böcker.

Nu är det dags för tystläsning, för mig :)

Häng en gubbe, gärna fler!

Dag 30 #Blogg100

Hemma hos oss dimper Kalle Anka ner i postlådan varje måndag. Till tidningen har det vanligtvis bifogats någon "leksak", oftast inte en så hållbar sådan. Min man och jag är därför smått trötta på alla dessa små grejer som regelbundet kommer in i vårt hushåll. Nuläget är faktiskt så att hela familjen skulle bli glad, om vi bara fick tidningen, utan något extra där till.

För ett par veckor sedan kom ändå en grej, som jag i princip tycker att är helt okej. Fastän den inte heller höll längre än ett par dagar. Då fick alla som beställer på Kalle Anka ett litet block, en penna och utrustningen för spelet Hänga gubbe. Som lärare blev jag glad och tänkte att nu är det säkert många barn som spelar Hänga gubbe. Det är bra.

Spelet kom i samband med att jag skulle kartlägga skrivfärdigheterna i årskurs två, i tre skolor. Kartläggningen tar bara 20 minuter, så ibland blir jag kvar i klassen och gör något tillsammans med eleverna. Spelet som kom på posten gav mig inspiration, så jag tänkte att i år spelar jag Hänga gubbe med de klasser som har möjlighet. Hänga gubbe  är ett bra spel där eleverna tränar många språkliga aspekter. Dessutom är det ett roligt spel, som eleverna vanligtvis älskar :)

.

Det går även att spela Hänga gubbe på nätet,  exempelvis på Elevspel och Hänga Gubbe

Min förvåning var därför rätt stor då jag upptäckte hur många elever som aldrig spelat Hänga gubbe. Så nu vill jag uppmana alla att; spela Hänga gubbe med sina egna eller andras barn! Det är ett roligt spel för hela familjen/i alla åldrar och barnen lär sig mer om  bland annat;

• alfabetet
• vilka bokstäver som är högfrekventa/lågfrekventa (vanliga/ovanliga) i vårt språk
• ordens uppbyggnad
• ordmobilisering (att hitta ord). 

Så spela på! Häng en gubbe, gärna fler! (Eg. behövs inte mer än papper och penna, se spelregler)

Bravo Läraren!

Dag 29 #Blogg100

Den 5 februari hade min blogg rubriken; Läraren, vidga våra vyer! Jag önskade en moderniserad version av läraren. Nu har jag läst senaste Läraren och till min glädje ser jag att tidningen tar ett steg i rätt riktning.

Noterar nämligen att fr.o.m. detta nummer finns Läraren även i e-format. Det är ju en glädjande nyhet! Förutsatt att man får välja mellan att läsa pappersversionen eller e-tidningen. Annars är ju e-tidningen onödig, om man ändå får pappersversionen hem i postlådan. Jag hoppas vi snarast möjligt får välja bort pappersversionen av Läraren.

Sen gäller det ju att se framåt och ha nya visioner. Näst steg är att tidningen blir digital. Då kan vi få länkar med i texten. Länkar till webbisdor och bloggar, så att vi kan läsa mer om vad som händer på fältet. Hoppas vi har en digital version av Läraren inom överskådlig framtid :)

Jag hoppas att pappersversionen av Läraren snart är ett minne blott. Åtminstone i vårt hushåll.

Kan vi bli grönare?

Dag 28 #Blog100

I Winellska skolan har vi tre terminer; höst-, vinter- och vårtermin. Vid varje termins start delas ett infoblad ut till elevernas vårdnadshavare. Vårterminen inleds på måndag efter sportlovet och därför har skolans elever fått med sig hem Informationsblad 3 senaste fredag. Jag hittade bladet i Wilmas skolväska idag :)

Det tredje infobladet är skolårets sista, men det gäller att ha sparat det första bladet. I det första infobladet, Informationsblad 1, finns information som gäller hela skolåret och blanketter som skall användas vid exempelvis anhållan om ledighet. Informationsblad 1 skall hemmet alltså spara hela skolåret. I de två andra informationsbladen, Informationsblad 2 och 3, finns information som behövs inför vinter- och vårterminen.

Vi lärare försöker ofta hänvisa Informationsbladet då elevernas föräldrar frågar efter information, som vi vet finns i bladet. Ofta möts jag ändå av en frågande blick. Informationsbladet? Ja, just det ja! Nog har vi väl det kvar, får jag sen som svar. Som lärare kan jag ibland sen undra; att hur svårt kan det vara att hålla koll på ett informationsblad. Nog har dom väl läst genom bladet och känner till dess innehåll? Eller?

Nu är jag själv förälder med ett barn i Winellska skolan och inser faktum. Föräldrar läser inte genom infobladet, förrän dom måste! Då någon envis lärare hänvisat dem till infobladet :)

Winellska skolans Informationsblad 3 har delats ut inför årets vårtermin, som börjar 25.2.2013

Så nu undrar jag om vi verkligen skall fortsätta med vår pappersversion av infobladet. Eller skall vi bara ha den som digitalversion på hemsidan? Det vore ju miljövänligt och ett initiativ i samklang med att Winellska skolan fått Grön Flagg.

Å andra sidan har alla kanske inte ännu möjlighet att vid behov skriva ut delar av infobladet. Kanske pappersversionen kunde finnas tillgänglig, på skolan, för dem som vill ha den? Jag tycker i alla fall att vi inte behöver dela ut pappersversionen till alla. Åtminstone inte till all personal.

Vi kan istället skicka en hälsning till alla vårdnadshavare via Helmi då det är dags att läsa Infobladet på hemsidan. Jag har själv just läst Informationsblad 3 på Winellska skolans hemsida. Fast jag har två exemplar av pappersversionen! Jag måste nog ta upp detta till diskussion med mina kolleger. Får se vad de tycker.

Har barnfri kväll :)

Vem skriver för hand?

Dag 28 #Blogg100

Idag har jag hållit mig undan alla sociala medier och umgåts med familjen på heltid. Jag hann ändå läsa Fredriks blogg. Den fångade min uppmärksamhet då jag mellan lekarna kastade ett getöga på Twitter. Fredrik skrev nämligen om handskriften och dess nödvändighet. Inte alls så nödvändig, tycker Fredrik.

Jag måste ju säga att jag instämmer med Fredrik. Förstår inte varför eleverna skall lägga ner så mycket tid i årskurs ett, och två och tre, på att träna sin handstil. Helt ärligt, vem skriver för hand idag? Inte jag. Knappt ens inköpslistan.

Jag önskar att eleverna istället skulle få tid för att träna på rätt fingersättning. Det är ju en färdighet som behövs idag, då allt skrivs på datorer.

Jag menar inte, att eleverna inte alls skall jobba med sin handstilen. Jag anser bara att man kan börja med det något senare, än vad skolan gör idag. Sen är ju vår bundna handskrift helt ologisk, den är varken vacker eller lätt att skriva. Har eleven dessutom finmotoriska svårigheter blir det närmast omöjlig att få den läslig.

Tänk vad mycket tid det skulle frigöras till lärande, om eleverna slapp att ständigt jobba med dessa finmotoriska övningar. Tid till annat intressantare, roligare och meningsfullare lärande. Att öva på handstilen dödar ju intresset för skolarbetet. Övandet tar en massa tid och eleverna ser ju att det mesta skrivs på datorer idag.

Det skall bli intressant att se de nya grunderna för läroplanen, finns fingersättningen med där? Om inte, blir jag djupt besviken. Kanske bäst jag låter bli att läsa grunderna.

Jag inledde sportlovet med besök på båtmässan i Helsingfors. Snart är våren här! Bilden är från Åland, då vi åker på färjan från Kumlinge till Enklinge. Där springer jag alltid med kameran eller mobilen och fotograferar allt jag ser.

Vårstressen nalkas

Dag 27 #blogg100

Sportlov. Riktigt skönt. Trots att jag känner vårstressen nalkas.

Våren går alltid så snabbt i skolvärlden. Fler avbrott med lov och olika happenings. Våren skall vara välplanerad för att man skall hinna med allt som återstår innan sommaren.

En del av lovet går därför åt till planering av det återstående skolåret. Kollar att allt väsentligt är inprickat  i kalendern och att det även finns utrymme för lite fortbildning :)

Men jag sportar också. Idag har vi hunnit med en skidtur över isen och sen en tur till Ekenäs för att se på isskulpturerna vid stranden.

Isskulptur i Ekenäs vid Knipans simstrand. 

Skriver barn dagbok idag?

Dag 26 #blogg100

Igår skrev jag att mitt bloggande troligtvis har påverkat Wilmas skrivande. Nu vet jag det :) Idag meddelade min rara 7-åring att hon också tänker skriva dagbok. Genast på morgonen, innan vi gav oss iväg ut i slalombacken, hann hon skriva några rader. Hon tar dessutom modell av bloggandet och meddelade att vi får gärna läsa i dagboken. Dagboken är inte hemlig.

Jag skrev själv också dagbok som barn och tonåring. Mina dagböcker var hemliga, så som dom oftast var då. Jag sparade alla dagböcker ganska länge, men sen brände jag upp dem som vuxen, för kanske 15 år sedan. Då jag kastade böckerna i brasan undrade jag om jag någonsin kommer att ångra att jag brände upp dem. Det har jag inte gjort. Än.

Jag vet inte hur vanligt det är längre, med dagbok. Att barn skriver dagbok för sin egen skull, inte bara då läraren kräver det. Jag minns hurudan tröst dagboken kunde vara för mig. Då jag bråkat med någon kompis eller med mamma och jag kände mig ledsen. Då var det skönt att skriva ner sina känslor och tankar i dagboken. Det var dessutom lika roligt att skriva i dagboken då jag var glad, kär eller förväntansfull :)

Idag känner jag inte ett behov att skriva om liknande händelser. Det känns där emot väldigt trevligt att reflektera kring det som händer på jobbet eller sådant jag läst i tidningen eller på Twitter.

Min dagbok. Inte en läderinbunden bok, men en smidig MacBook.

Blogga, nu igen!

Dag 25 #Blogg100

Ikväll suckade min dotter då jag sa att nu är det dags för mig att blogga. Hela tiden, varje dag, skall du blogga, stönade min 7-åring.

Jag provade faktiskt en gång på att blogga genast på morgonen, medan Wilma ännu sov. Min tanke var att då "stjäl" bloggandet inte tid från Wilmas och min gemensamma tid. Det gick tyvärr inte så bra den där morgonen. Jag fick texten klar, men hann inte publicera den förrän på kvällen på grund av tekniska besvär. Det var ändå inte det som gjorde att jag inte bloggat fler morgnar.

Jag kom nämligen på att det är viktigt att vara en skrivande modell för Wilma. För då jag tog mig en tankeställare kom jag på, att även Wilma skrivit fler texter än vanligt den sista tiden. Jag tror det är mitt bloggande som haft en inverkan. Så jag fortsätter blogga som hittills, vanligtvis genast efter jobbet. Fast det kan upplevas som irriterande av Wilma, inte alltid men ibland.

Jag har redan funderingar på att vi kanske kunde ha en gemensam blogg på sommarlovet, Wilma och jag. Skriva några rader var och lägga till bilder. Wilma har redan öga för fotografiets komposition och kan ta fina bilder. Så jag hoppas hon gillar min idé. Vi får väl se vad hon tycker då sommarlovet börjar.

Vår fina projektrapport i tryck. Skall blogga mer om projektet efter  sportlovet.

Beställning inför nästa skolår

Dag 24 #blogg100

Jag har alltid undrat hur materialbeställningar görs i andra branscher. Om det är lika hektiskt och kaotiskt, som i skolor.

I skolan går det ofta till så att läraren får, på vårvintern, en budget för nästa skolår. Där efter skall läraren sammanställa en beställning som inlämnas till ämnesansvarig lärare. Vanligtvis sker allt detta med rätt kort varsel. Kort varsel innebär för min del, att jag i år kommer att ha max 14-dagar, troligtvis mycket färre än så, på mig att göra beställningen.

Det låter ju inte så illa, kan man tycka. Svårigheten är att all annan verksamhet pågår som vanligt i skolan, fastän beställningarna skall göras. Undervisning, möten, planering, utvecklingsarbete m.m. Så var tar man tiden? För många lärare blir det så att beställningen sammanställs hemma under kvällstid, då barnen lagt sig. Nå, lärare är ju inte den enda yrkeskår som jobbar hemma på kvällarna, kan någon tycka.

Det är ändå först nu det blir riktigt knepigt. För vad vi ofta måste göra är att beställa både läromedel och allt annat färdigt för nästa skolår, fastän vi själva inte vet vilka elever/vilken årskurs vi kommer att undervisa. För klasslärare, klassföreståndare och ämneslärare är den här problematiken inte så stor. För det som skall göras med hela årskursen styrs av läroplanen och beställningslistan anpassas efter det. Åtminstone var det här inget som bekymrade mig speciellt mycket då jag jobbade som klasslärare. Nu som speciallärare upplever jag läget lite annorlunda.

Inte godis, utan penngrepp av olika modeller. Bra att beställa inför nästa skolår.

I mitt jobb som speciallärare jobbar jag mycket med elever som har specifika svårigheter, av olika slag. Specifika svårigheter kräver specifikt stöd. Då jag inte vet vilken årskurs jag jobbar med nästa skolår, så måste jag beställa material för de årskurser som jag jobbar med i år. Men inom specialpedagogik är metoderna många och arbetssätten lika så.  Jag beställer därför material som kanske kommer att användas av någon. Bara kanske, det kanske ligger i skåpen och samlar damm istället. Dessutom måste jag leva i den förhoppningen att någon annan beställer sådant som jag behöver nästa skolår :D Det fungerar inte alls i verkligheten, bara på papper. 

Låter det kaotiskt? Kanske inte. Men då har jag inte berättat om kampen om katalogerna då beställningarna skall sammanställas. Och det tänker jag inte heller :)

Lärandet på sparlåga

Dag 23 #blogg100

Igår skrev jag om lärare som köper pennor åt eleverna och kalendrar åt sig själva. Material som skolan borde bekosta. Jag uppmanade rektorerna att skärpa sig och förse eleverna och lärarna med det som behövs i arbetet. Fast jag vet att allt inte är fast på den enskilde rektorn.

Idag har jag tyvärr fått läsa två tråkiga skolnyheter, den ena i Västra Nyland. I Hangö (Finland) skall skolorna spara in på pennor, papper, suddgummin och läromedel. Ja, och så maten i hushållslära. Vakna, alla vårdnadshavare, mor- och farföräldrar och pedagoger! Nu gäller det att ställa upp för Hangös framtid. Barnen!

Vem fyller Hangö- elevernas pennfodral?

Dessutom; jag tror att liknande sparåtgärder drabbar lärares privatekonomi. Det har det gjort förr också. Godhjärtade Hangö-lärare rycker ut och köper skolmaterial åt eleverna, pennor och suddgummin. För hur skall eleverna annars kunna jobba i skolan?!  Visst finns det elever som har fler pennor med sig hemifrån, som inte skulle behöva en enda penna från skolan. Samtidigt skall ju skolan vara gratis. Lärarna kan inte utgå från att eleverna har med sig pennor hemifrån. Sen är det ju också ett faktum att det finns många elever som inte får pennor hemifrån. Vad skall eleverna då skriva med?

Vem skall stå för alla suddgummin som går åt, då allt eleverna antecknat i böckerna skall suddas ut? Lärarna??

Den andra tråkiga skolnyheten kunde jag läsa i Aftonbladet . Den gällde Västerviks kommun (Sverige) där lärarna måste städa skolan!? Vad gjorde dom fackliga representanterna, sov dom, under förhandlingarna? Undras när lärarna skall planera skolans verksamhet, så den utvecklas till "världens bästa skola". För det är väl målet? Eller kanske det var "världens renaste skola"? Dessutom har jag förstått att dagens städjobb är rätt avancerat, har lärarna utbildats i hur alla rengöringsmedel etc skall hanteras?

Ja, det säger sig självt att elevernas lärande i Hangö och Västerviks kommun går på sparlåga, det också.

I Västervik måste lärarna kavla upp ärmarna och jaga dammråttor.

Lärare, kräv mera!

Dag 22 #Blog100

Idag stod nästa byskola i turen, Friggesby skola. Den svenskspråkiga byskola i Kyrkslätt som har färst med elever. Undras om jag någonsin tidigare skrivit en mening med ordet färst :)

Jag kom till Friggesby skola då den första lektionen redan pågick och skolgården låg öde. Så jag passade på att ta en bild av skolbyggnaden, som är gul precis som Karuby skola, innan jag lassade ur bilen.

Friggesby skola, Kyrkslätt

Måste säga att jag är enormt tacksam för shoppingvagnen som vi köpte till alla ambulerande speciallärare, skolhälsovårdare och skolpsykolog strax innan jul. Det är så skönt att slippa bära på allt materiel som jag skall ha med mig, från skola till skola. Dessutom rullar den här shoppingvagnen fint i snö och ojämn mark. Det behövs!

Shoppingvagn för ambulerande personal.

Egentligen tycker jag att liknande vagnar borde köpas åt alla som ambulerar, i hela landet. Jag har aldrig förstått varför lärare måste lägga ut egna pengar på att köpa väskor som skall användas till transport av skolans material. Helt obegripligt! Vi måste bli bättre på att kräva mer; att det vi behöver i jobbet skall bekostas av skolan/kommunen. Jag vet exempelvis fler lärare som själva bekostat elevernas pennor. Det är inte klokt!

Det finns exempelvis inte, vad jag vet, en lärare som klarar av sitt jobb utan en rejäl planeringskalender. I den planerar vi vårt jobb, dag för dag, timme för timme, minut för minut. Då jag jobbade i Sverige var det en självklarhet att kalendern betalades av skolan. Den är ju ett arbetsredskap, för många det viktigaste redskapet. Här i Finland har jag inte varit med om att en skola skulle betala lärares planeringskalender. Konstigt.

Det förutsätts ju, att vi skall föra bok över planeringen och elevers lärande. Redskapen för det måste vi ändå bekosta själva. Det är riktigt dåligt. Skärpning rektorer! Se till att er personal får ordentliga kalendrar för planering och dokumentation.

Nu har jag sagt mitt för idag :D Alltså här på bloggen! Jag kommer att säga massvis med saker ännu idag.

Ambulerande lärare

Dag 21 #Blogg100

Idag har jag jobbat i Karuby skola, en liten byskola. På vägen till Karuby fick jag njuta av ett fantastiskt vackert snölandskap. Jag hade gärna stannat och fotograferat de vackra vyerna, men det fanns det inte tid för. Så jag körde fokuserat vidare på den snirkliga vägen.

Det brukar vanligtvis vara ont om parkeringsplats vid Karuby skola, undantagsvis idag. Det kändes skönt att elegant göra in sin bil på en ledig och rymlig parkeringsplats. Konstigt hur små saker kan göra en glad.

Det är alltid trevligt att komma till Karuby skola. Skolans atmosfär är varm och den känns genast man träder in genom dörren. Det är förstås personalens förtjänst. Fast jag inte jobbar där dagligen känner jag mig alltid välkommen. Det är jag tacksam för.

Det är inte alltid lätt att vara ambulerande lärare. Stressnivån är oftast rätt hög och kan försvåras av att man dessutom känner sig ovälkommen. Man stör vardagsrytmen, räcker inte till någonstans. Själv hade jag lovat mig att aldrig ta en tjänst där jag måste ambulera. Jag har sett för många ambulerande lärare gå rakt in i den omtalade väggen. Men efter sådär 15-års lärarbete så hände det.

Då jag anställdes till min nuvarande tjänst visste jag inte att det fanns risk för att jag måste ambulera, så det gick som det gick. Vissa år ambulerar jag, andra inte. Dom år jag ambulerar känner jag mig inte riktigt hemma någonstans. Jag missar för mycket av det som händer i skolornas vardag. Det saknas kontinuitet, allt flyter. Därför är det extra trevligt att känna sig välkommen. Det ger en kraft att orka.

Då eleverna gått hem smet jag ut i snövädret och tog ett fotografi av skolbyggnaden, Karuby skola. Den ligger strax intill landsvägen, så tyvärr lyckades jag inte få den vackra skogen med på samma bild. Eleverna har en fantastisk skolgård, med skog och gott om utrymme att leka på.

Bilden här nedan visar Karuby skola, tyst och tom, då eleverna gått hem för dagen.

Här syns utsikten från personalingången. Idag var det så vacker utsikt från trappavsatsen, att det var på sin plats med att njuta av vädret och ta en nypa frisk luft mellan varven.

Nästa vecka har vi sportlov så det dröjer två veckor innan jag åker till Karuby skola igen. Jag hoppas det vintriga vädret håller i sig så det faktiskt går att hålla ett sportigt lov med mycket skidning, slalom och skridskoåkning. 

Samarbetets baksida

Dag 20 #blogg100

Senaste fredag skrev jag om samarbetets fröjder. Det är ju ändå så, som med det mesta, att samarbetet även har sin baksida.

Vi ordnar ofta möten kring enskilda elevers lärande. Möten där fler yrkesgrupper tillsammans med eleven och elevens vårdnadshavare diskuterar kring elevens lärande. Vi försöker hålla deltagarantalet från skolan så lågt som möjligt. Forskning visar nämligen att vårdnadshavare kan uppleva det som otrevligt, om det är många av skolans yrkesgrupper med på liknande möten. Ibland är det ändå svårt att hålla antalet deltagare lågt.

Då står man inför problemet att samordna mötet. Att hitta en tid som passar alla. Det kan minsann vara ett väldigt frustrerande uppdrag. Ibland känns det nästan omöjligt. Vi skickar e-post efter e-post åt varandra och försöker hitta en gemensam tid. Det kräver ibland en ängels tålamod, av alla. Fast jag antar att det är så på andra arbetsplatser också. Det känns skönt varje gång man lyckats hitta den gemensam tiden. Uppdraget slutfört :)

Dagens tips!

Här gäller det att se vad som passar ihop. Passar barn från tre år och uppåt, men även äldre elever. Det är lätt att skapa intressanta diskussioner utgående från bilderna. På baksidan finns ett pussel, som är lite knepigt. Materialet finns på KSR, Kyrkslätts svenska resurscentrum, att lånas till verksamheterna i Kyrkslätt.

Piffar upp bloggen

Dag 19 #blogg100

Idag är det söndag och jag sitter och sliter med min blogg. Piffar till den lite. Funderar om det är mödan värt. Imorgon har jag bloggat i 20 dagar, en femtedel av #blogg100 projektet är genomfört. Vad händer med bloggen efter 100 dagar? Är det värt att jobba lite med layout och andra små detaljer?

Jag har insett att det är kul med blogg. Kanske jag fortsätter även sen efter dessa 100-dagar. Lika bra att fixa till sidan lite. Jag lär mig en hel del nytt i processen och det är ju alltid roligt.  Eller faktiskt ganska mycket nytt. Har just köpt en mac och den är lite annorlunda än en pc :) Tar ett tag innan jag hittar alla funktioner.

Sen har jag även tankar på att lägga en länk till bloggen från KSR´s hemsida. Då är det trevligt om bloggen är genomtänkt. Jag hoppas vi får enkäten på KSR´s hemsida att fungera denna vecka, så vi kan ge elevernas vårdnadshavare länken till hemsidan. 

Söndagsmys; korvgrillning vid brasan på gården.

Dags för screening

Dag 18 #Blogg100

Denna månad pågår screening, kartläggning, av elevernas läs- och skrivfärdigheter i årskurs två. Samma screening görs bland samtliga elever i årskurs två, i Kyrkslätts svenskspråkiga grundläggande utbildning. I screeningsarbete används normerade test. Själv kommer jag att genomföra screeningar i Karuby skola, Friggesby skola och Winellska skolan. I Winellska skolan gör även en av våra andra speciallärare, Jessica Öhman, en del av screeningen.

Screeningen är ett redskap för uppföljning av elevernas färdigheter och stödåtgärdernas effekt. Dessutom är screeningen ett redskap för att upptäcka elever i behov av stöd. Trots att lärarna oftast är bra på att upptäcka elever som har svårigheter framkommer det ibland överraskningar. Så det är bra screeningen görs, tycker jag.

Elevernas vårdnadshavare informeras inte särskilt om screeningen. Informationen finns i ett informationsblad som skolan delar ut i början av skolåret. Då screeningen är genomförd träffar jag alla de elever som har ett resultat under medelnivå, stanine 1-3. Om det framkommer något nytt så kontaktar jag elevernas vårdnadshavare.

Det är inte enbart i årskurs två vi gör screeningar. Dom görs även i årskurs 1, 4, 5, 7, 8 och 9, på olika tider av skolåret. I årskurs tre och sex görs dom vid behov. Man måste akta sig litet för att själva screeningen inte skall äta upp en stor del av våra specialpedagogiska resurser. Det skall ju finnas tid för insatser också.

Själv ser jag fram emot screeningsarbetet. Det är roligt att träffa alla klasser och ge dem lite tid för frågor kring mitt arbete. Jag berättade litet om mitt arbetet i början av skolåret, men det brukar finnas nya frågor så här års. Det är roligt att träffa nyfikna elever :)

Ett uppskattat material för exempelvis arbetet med stavelser. 

Populärt bland elever i årskurs två och tre, men passar även äldre elever. 

Yrkesövergripande samarbete, en styrka

Dag 17 #Blogg100

Fredag eftermiddag och ännu ett av elevvårdsgruppens möte är avslutat. Antecknar för mig själv saker jag måste komma ihåg att följa upp och samtal som måste ringas.

I Winellska skolan, som är en sammanhållen grundskola för årskurs 1-9, har vi regelbundna elevvårdsmöten. Elevvårdsgruppens möten hålls vanligtvis på  torsdagar och fredagar, både morgon och eftermiddag. Vid behov har vi dessutom extra insatta möten. I en stor skola blir det många möten, som måste planeras i god tid. Mötestiderna skall passa fler olika yrkesgrupper; rektor, biträdande rektor, speciallärare, specialklasslärare, skolpsykolog, skolkurator och skolhälsovårdare. Vanligtvis kallas även klasslärare, klassföreståndare, ämneslärare och/eller elevhandledare till våra möten. Vid behov kan vi ännu kalla in vårdnadshavare eller annan expertis.

På elevvårdsgruppens möten försöker vi i ett yrkesgripande samarbete skapa en skola som främjar elevers lärande och växande. Elevvård omfattar allt från att förebygga problem, stöda elever och hemmet. Att främja elevens och hela gemenskapens fysiska, psykiska och sociala välmående. Det är arbete som pågår hela tiden i vardagen. Klasslärarna och klassföreståndarna gör vanligtvis ett helt fantastiskt jobb. Det är ändå viktigt att det även finns tid för att sitta ner och prata, reflektera kring det man observerat. Då kan saker och ting plötsligt falla på plats, få ett sammanhang, och bli tydligare för en själv.

Det är också en trygghet i att veta att man inte är ensam. Att man har stöd av en grupp som omfattar många kompetenser. Tillsammans kan vi hitta goda lösningar eller uppmuntra varandra att fortsätta som vi gjort hittills. Det är egentligen nästan ofattbart, hur stor resurs detta samarbete är och hur värdefullt arbete som sker under dessa timar. Elevvårdsarbetet skapar en värdegrund för hela gemenskapen, en gemenskap där alla är delaktiga och bidrar med sitt kunnande. Man visar att det är viktigt att ta hand om alla som finns i skolans gemenskap, stark som svag och barn som vuxen.

Det värmer hjärtat. Snart är det dags att åka hem och ta hand om familjen. Härligt <3 Börjar känna mig i rätt stämning inför 14.2, Valentindagen :)

Nätoro, skolans ansvar?

Dag 16 #blogg 100

Igår skrev jag i min blogg Mota nätoro, var närvarande förälder om Umeå universitets pressmeddelande, som gäller barn och ungas oro för innehållet på nätet. Om hur jag som förälder reagerade på rapportens resultat. Sen kan man ju fråga sig, har skolan inget ansvar?

Jovisst, ett ansvar som än så länge är något vagt formulerat. Kanske det blir bättre snart, i och med den pågående revideringen av Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Faktum är ändå, att det egentligen inte är på den nivån som bristerna finns.

Min åsikt är att skolans ledare borde uppmunta lärare till att använda webben och sociala medier. Istället har det höjts många varnande finger. Jag har till och med hört förslag om att lärare borde förbjudas att vara delaktiga i sociala medier :) det var faktiskt rätt nyligen. Frågan är ju bara hur vi då skall lära våra elever något om internet och sociala medier? För majoriteten av lärarna anser att de har otillräckliga kunskaper om webben och sociala medier, läs exempelvis artikeln i Kauppalehti.

Sen behövs det ju förstås lite teknik, då man skall ge sig ut på webben. Jag läste helt nyligen en artikel, minns inte vilken, som gjorde mig något irriterad. I den kunde jag läsa att det finns ingen orsak för lärare att hänvisa till dålig ekonomi, för att förklara brister i skolans IKT-undervisning. Författaren upplyste läsarna om att skolan kan ju använda de gratisprogram som finns på nätet. Istället för att köpa dyra pedagogiska program. Tack för upplysningen!

Det var ju rätt tydligt att författaren inte arbetar i skolvärlden. För visst finns det skolor med fin utrustning, grattis! Många jobbar ändå med utrustning som knappt ens fungerar som skrivmaskiner. Än mindre att man skulle kunna utnyttja dem till att lära sig mer om webben, sociala medier, Skype och dylikt. Dessutom kan användningen vara begränsad, vissa program går inte att använda.

Ofta är det IT-personal, som arbetar avlägset från skolans verksaamhet, som sätter gränser för IKT-undervisningen. Skype? Nej, det kan inte behövas i skolans datorer! Någon måtta skall det väl vara på vad lärare skall få göra på arbetstid. Tänk, att sån´t händer ännu idag! Så långt bort från BETT, som det kan vara, men ändå här och nu.

Om lärare skall undervisa IKT, måste det finnas modern teknik på skolan och tillgång till de program/sidor som behövs för undervisningen, det mesta är faktiskt kostnadsfritt :) Men fram för allt behövs det tid och fortbildning för lärarna.

Så vad vill jag nu säga med denna text; Jo, mota nätoro, var en närvarande förälder!

Mota nätoro, var närvarande förälder

Dag 15 #blogg100

Det är många som denna vecka bloggar om vad som oroar barn på nätet. Så som Joakim Granqvist vars blogg, se nedan, inspirerade mig till att skriva ner mina tankar kring ämnet

VsifpiFU: Vad oroar egentligen barn på internet?: Realism och riktiga människor verkar föga överraskande vara svaret. Videoklipp, speciellt YouTube nämns , på riktiga situationer där människ...

För Umeå universitets pressmeddelande väcker många tankar. Själv kommer jag omedelbart att tänka på hur viktig min roll som förälder är. Min reaktion är nämligen den, att rapporten bekräftar betydelsen av att vi föräldrar gör saker tillsammans på nätet med våra barn. Att vi diskuterar kring det som finns där och hur man kan undvika sådant som man inte vill se. Lika viktigt, om inte ännu viktigare, är det att prata kring det man inte kan undvika på nätet och hur man hanterar sådant.

Jag vill inte att teknik skall upplevas som skrämmande. Så jag försöker mitt bästa. Min dotter är sju år och jag vill att hon skall känna en viss trygghet då hon är på nätet, helt trygg kan man ju aldrig vara. Vi gör saker tillsammans på nätet, spelar, googlar, använder appar av olika slag, tittar på Facebook/Twitter, filmar med Vine och tittar på andras filmer o.s.v. På så sätt blir det mesta som finns på nätet inspirerande och roligt. Det är sällan vi råkar på något skrämmande.

Wilma får även vara för sig själv på nätet. Då finns min man eller jag ändå alltid nära till hands, för att hjälpa till och besvara hennes frågor. För frågor är ju ingen bristvara, då man är sju år :) Det här är säkert ändå inget unikt, utan något som de flesta föräldrar gör med sina barn, hoppas jag. För det är ju inget tidskrävande, man tar sig tid nu som då.

En annan grej som jag upplever att det är viktigt att tala om med sina barn är mobiltelefonen. De flesta elever har, redan i årskurs ett, en mobiltelefon med kamera och tillgång till nätet. Så vi har pratat mycket kring vad man får/inte får fotografera. Att man måste respektera ett nej och att andra måste respektera ett nej, man får inte fotografera någon utan lov. Vad skall man göra om någon fotograferar i alla fall? Vem skall man prata med? Frågorna som uppstår kring liknande situationer är många och det är bra om man både som barn och förälder är lite förberedd. Tycker, jag.

Och jo, vi pratar mycket hemma. Så Wilma är rätt verbal :)

Läraren, vidga våra vyer!

Dag 14 #Blogg100

Jag fick en förfrågan angående min blogg om fsl:s tidning Läraren, läs Läraren, byt format! 2.2.2013. Om jag tror att det ens finns tillräckligt många finlandssvenska fackliga nyheter, som berättigar Lärarens existens. Jag vet inte hur det är med den saken, men varför skall fsl begränsa sin nyhetskällor till den finlandssvenska ankdammen?

Jag tror att vi, läs fsl, behöver vidga våra vyer. Jag skulle gärna se länkar till några finska lärarföreningar i e-versionen av Läraren. Det skulle vara roligt att veta vad dom gör. Det kunde finnas fler nyheter om vad som händer på den fackliga fronten, både nationellt och internationellt, i Läraren. Inte bara ytskrapet. I e-versionen kunde finnas länkar till lärarföreningar i övriga Norden och Europa. Det är märkligt hur lite till exempel nordiskt samarbete lyfts fram i läraren.


Fastän jag bloggar för min egen skull så måste jag medge att det känns roligt när jag får kommentarer om innehållet eller då bloggen väcker diskussioner. Det känns roligt att min text får någon annan att reflektera vidare.

Sen är det ju synd att tekniken verkar ställa till det. Endera kan man inte posta kommentarerna till mig eller så kan man, men så syns dom inte hos mig. Märkligt. Det är ju tur att vissa av oss kan kommunicera även andra vägar, såsom verbalt, i till exempel personalrummet.

Nu kallar plikten på mig; matlagning, städning och rengöring av marsvinsburen :)

Lärares vs elevers box

Dag 13 #Blogg100

Hittills har det inte varit svårt att hitta ett tema för mitt bloggande. Ifall idéerna tryter behöver jag inte mer än titta i Twitter, på mina favoriter, så hittar jag något twitter-tema som jag reflekterat kring. Så här tidigt på morgonen, kl.6.45, måste jag medge att det blev en snabb koll bland gamla Twitter-favoriter. Efter diverse tekniska bekymmer, som sinkade mitt skrivande med 45 minuter, var inspirationen rätt låg. Nu kommer jag inte att bli klar med bloggen, innan jag måste göra mig klar för jobbet :( men jag kom ju mig upp i alla fall :)

På Twitter diskuteras ofta kreativitet och att lärare borde "tänka utanför boxen". Det är ändå svårt, det här. Hur vet vi att en lärare tänker/handlar utanför boxen, utanför sin egen box? Då boxen är olika stor för alla, beroende på faktorer som erfarenhet, kultur och utbildning med mera. Varför måste lärare tänka utanför sin box? Är det ett mål för skolan?

Kanske utgångspunkten behöver vara en annan? Vi behöver kanske bli bättre på att identifiera innehållet i elevernas box och uppmuntra dem till att tänka utanför sin box. Hur ser elvernas box ut? Vad kan eleverna behöva, för att (våga) tänka/handla utanför boxen? Vad behöver eleverna ha/göra/lära sig för att förutsättningarna för att tänka utanför sin egen box skall finnas?

Här kunde jag ju reflektera vidare kring tanken; att ett liknande arbetssätt förmodligen förutsätter att många, men inte alla, lärare måste tänka utanför sin box. Men jag tänker inte reflektera kring det. För jag tycker att mina frågeställningar kring elevens box gav mig alldeles tillräckligt mycket att fundera vidare på. Vad finns i mina elevers box??? När tänker dom utanför sin box? Hur vet jag att dom gör det?

Vadå? Min box? Den har jag just utvidgat den lite. Jag bloggar!!

Vine och BETT helt rätt?

Dag 12 #Blogg100

Idag har jag använt mig av Vine hela dagen, eller nästan hela dagen. Från kl.11 tills nu. Jag känner mig rätt bekväm med appen nu och inser att man kan ha kul med den. Men i skolan? I mitt jobb? Det måste jag ännu fundera över. Kanske jag måste satsa på att även dokumentera en arbetsdag med Vine? Jag skall nog göra det, tror jag.

Både Wilma och jag testade Vine. Här är Wilmas Vine-film; Nallarna kommer och går.

I Twitter har det twittrats mycket om Bett. Några gånger har jag tänkt att det hade varit roligt att vara där, i London, med all fantastisk teknik. Visst hade det? Känner mig ändå inte helt övertygad.

Jag läste Tom Whitbys blogg My Island View om hur liknande tillställningar ofta saknar koppling till den pedagogiska verksamheten. Man visar tekniken, men sen då? Sen måste vi pedagoger själva hitta möjligheterna i vår verksamhet. Varför har inte företagen anställt pedagoger som kan visa modell eller leda pedagogiska diskussioner?

Vi pedagoger behöver bli bättre på att dela med oss av erfarenheter. Så att alla inte behöver uppfinna hjulet om igen. Twitter är ju ett fantastiskt redskap för detta, men inom kollegiet borde man kanske hitta även andra kanaler.

Visst är det ändå kul att se och ana möjligheter på mässor och dylika tillställningar. Är man pedagog så försöker man ju genast applicera tekniken i sitt jobb. Avlägsna fortbildningar kring teknik har jag ändå valt bort, eftersom vi har inte ekonomiska resurser för mer teknik i skolan. Jag läser istället om den tekniska utvecklingen på egen hand, fast det är tråkigare. Sen satsar jag på fortbildning som är mer pedagogiskt inriktad och anpassad till verksamhetens ekonomi.

Då jag läst @qscwer´s reflektioner på bloggen VsifpiFU kring Bett känns mitt resonemang riktigt rätt, fastän tråkigt. Där emot känns SETT mer rätt :)

Jag har något smått imponerad noterat att några andra deltagare i #blogg100 stiger upp i ottan och bloggar. Det skall jag testa i morgon. Får se om jag kommer mig upp :)

Läraren, byt format!

Dag 11 #Blogg 100

Igår hittade jag Läraren, som utges av Finlands svenska lärarförbundet, i postlådan. Idag tog jag mig tid att läsa, eller snarare, bläddra genom tidningen. Jag hade förhoppningar om att innehållet skulle ge mig inspiration till dagens blogg.

Först tänkte jag, smått irriterad, att här fanns ju inget att reflektera över, men så ändrade jag mig. Jag insåg plötsligt att innehållet och layouten av Läraren redan länge varit ett irritations moment. Tidningen känns så fruktansvärt tråkig och gammalmodig. Tycker jag, någon annan kanske tycker den är fruktansvärt inspirerande.

Om jag fick önska mig en lärartidning som känns dagsaktuell skulle den skulle vara förslagsvis en e-tidning. Den skulle ha korta artiklar med möjlighet till fördjupning genom länkar till fackliga nyheter, lokala lärarföreningar, aktuella fortbildningar, lärares och elevers bloggar m.m. Möjligheterna skulle vara oändliga.

Jag blir entusiastisk av bara tanken på allt intressant innehåll som kunde finnas med.

Å andra sidan skulle vår familj få ett problem om Läraren ändrade format och inte som som pappersversion. Vad skulle vi då tända brasan med?

Hen har klarat det!

Dag 10 #Blogg100

Idag har jag gjort någon glad. Vilken härlig känsla!

I mitt jobb som speciallärare är det en underbar känsla då man får säga; nu kommer vi inte att träffas fler gånger. Du behöver inte mitt stöd längre.

Det kan ju kännas vemodigt ibland, man fäster ju sig vid sina elever. Samtidigt är det fantastiskt att få visa eleven, allt vad hen lärt sig och att se glädjen i ögonen då hen ser att slutmålet är uppnått. Känslan av att hen har klarat det!

Jag har nämligen tydliga mål för elevens lärande. Då ett mål är uppnått så färglägger vi delmålet i målbeskrivningen grönt. Då ser eleven tydligt hur hen närmar sig slutmålet, steg för steg. 

För jag visar bara vägen, det är eleven som jobbar. Jag tror det är viktigt att elever känner och förstår att det är deras eget jobb som för dem framåt i lärandet. Att eleven själv styr sitt lärande. Då kanske vi får aktiva lärande elever.

Jag har hela veckan funderat på hur jag kan använda appen Vine i mitt jobb. Om det kan användas till något som eleverna eller jag har glädje av. Jag måste ha dålig fantasi. Hittar inget användningsområde. Får följa med utvecklingen i #Vine100, kanske jag får några uppslag där.

Skönt att skriva om hen, lättare än att använda hon/han.

Nu skall jag fira min mans födelsedag :)