Korttids- och arbetsminnet

Dag 91 #Blogg100

Såg på Bisonblogg att #Blogg100 tar slut 2 maj och insåg att jag har ett fel någonstans. Antalet dagar stämmer inte. Hittade rätt snabbt två stycken Dag 28 i min blogg. Så istället för Dag 90 skrev jag nu Dag 91 :) Bra med sådana missar (som jag låter bli att rätta) för min personlighet. Jag riktigt känner hur jag växer :D

Jag har även idag tillbringat dagen på mässcentret och deltagit i fler seminarier. Deltagandet i Nationella utvecklingsdagar för specialundervisning förutsatte att man anmälde sig till olika seminarier. Det är alltid lika svårt att välja vilka seminarium jag skall delta i. Speciellt i år hade jag gärna gått på fler av seminarierna.

Jag lyckades ändå pricka in några riktigt bra föreläsare. Morgonen inleddes med en intressant föreläsning av docent Johanna K. Kaakinen. Temat var korttidsminnet och arbetsminnet. Mycket av det Kaakinen talade om var bekant sedan förut, men det kändes ändå intressant. Jag väljer därför att blogga kring en del av de tankar hennes ord väckte hos mig.

Mycket av mitt arbete som speciallärare tangerar just korttids- och arbetsminnet. Att tillsammans med skolpsykologen kartlägga begränsningar och möjligheter, samt föreslå pedagogiska lösningar som kan stöda elevens lärande. Det är ett intressant och stimulerande arbete som kräver tid för reflektion och mer djupgående analyser. Inget man hinner med på arbetstid, tyvärr :(

Sen finns det ju också en massa program som sägs förbättra minnets olika delkomponenter. Forskningsrapporterna kring dessa program verkar ändå inte vara helt på det klara med programmens verkliga effekt. Hur mycket träning det behövs för att resultaten skall vara möjliga att påvisa? Hur långsiktig är effekten? Det finns många frågor som inte har något riktigt entydigt svar. Känner mig därför lite avvaktande till dessa program, fast jag testar dem och följer utvecklingen.

Det viktigaste stödet för elev med begränsat korttids- och arbetsminne är ändå det som kan ges av den undervisande läraren, i undervisningssituationen. Den biten kan ibland vara lite svår, men min uppfattning är ändå att det blir bättre år för år. I och med att lärare får en större insikt i vad svårigheterna innebär, desto mer utvecklas också stödet eleverna får. Lärarna blir allt skickligare på att stöda elever i behov av stöd :)

Trots det kunde ju långt mer göras, men många lösningar kräver tyvärr även teknik. Tekniska lösningar  som inte finns exempelvis i våra svenska skolor i Kyrkslätt. Det känns ibland riktigt surt då stödet hänger på sådana materiella ting och man inte kan ge det stödet. Tänk så mycket stöd eleverna skulle ha av fler datorer i klassrummen. Det enda tekniska stödet dessa elever får idag är det som de eventuellt kan få om de har en egen smartphone. Mobilen utgör ett superbt hjälpmedel på många fronter.

Det mesta går ju att göra även utan denna teknik, men det kräver så mycket större resurser av läraren. Tid och resurser som istället kunde användas till att mer aktivt stöda elevens lärande process.

Just det, idag på morgonen bloggade jag medan jag satt på tåget. Fler tankar kring gårdagen finns på bloggen #Finnedchat.

Docent Johanna K. Kaakinen berättade om arbetsminnets delkomponenter. Om tillfälle erbjuds lyssnar jag gärna fler gånger till henne. Hennes forskning är intressant och presentationen pedagogiskt upplagd.