Gemensam tystläsning

Dag 44 #Blogg100

Tänkte idag på hur tystläsningen såg ut då jag gick i grundskolans lägre klasser, årskurserna 1-6. Den såg annorlunda ut, än vad den gör idag.

Min skolgång började 1977 i Generalhagens skola i Lovisa och fortsatte sedan från årskurs tre i Seminarieskolan i Ekenäs. Under min skoltid hade vi inget som kallades bänkbok. Vi hade tystläsning och vanligtvis läste alla samma bok. Pojkar som flickor.

Seminarieskolan i Ekenäs.

På den tiden var klasserna ofta rätt stora. Vad jag minns var vi kring 36 elever i min klass. Rätt så många elever alltså, men ändå läste alla samma bok. Det var många exemplar av varje titel, som skulle köpas in till skolan. Men man gjorde det! Jag tror inte att det är så vanligt idag.

Då alla läst klart diskuterade vi vad vi läst, efter varje kapitel. Jag njöt nog av det, bokmal som jag var redan då. Sen är det ju ett faktum, att den tidens diskussioner inte kanske var lika livliga som idag. Jag tror ändå att diskussionerna var lärande.

Liknande läsrutiner är nog rätt ovanligt idag. Jag tror att många av dagens elever missar chansen att gemensamt utveckla en medvetenhet om de metakognitiva processerna i läsningens olika skeden. I och med att man inte tar sig tid för den gemensamma tystläsningen och diskussionerna där efter.

Eller kanske det inte handlar om tid? Kanske mer om ekonomiska resurser? Eller tanken om att alla skall få läsa en bok de själva valt? Vad vet jag, vilken förklaringen är, men det är tråkigt att man inte läser mer tillsammans i skolan. Alla kan ju läsa enligt sin nivå och läsa en vanlig bok, lättläst bok eller talbok.

För vad är bäst för eleven? För elevens färdigheter i läsning? För elevens upplevelse och tolkning av texten? För elevens metakognition? Jag bara undrar.